anotherday

07.45 ringde alarmet. Upp hoppade jag inte, men 25 minuter snooze gav mig så pass mycket ångest att jag tillslut kom ur sängen. Gröt, dusch, snabbmake och ett oklanderligt klädval (Acne från topp till tå) gjorde mig redo för jobb.

08.55 - ut till cykeln. Flera centimeter med nyfallen snö gjorde cykelresan till jobbet på snudd till omöjlig. Det är farligt det där, med puderlätt, vit snö. Under finns bara klumpar och is. Dödsklumpar och dödsis.

09:30 - räkna kassan. – 646 kr i diff. Hur i hela världen uppkom den?

15.00 - Två hetsiga damer provar den ena Tamaris-stöveln efter den andra. Hur lyckas 90 % av alla 40-60-åriga damer som shoppar i grupp bli så extremt hetsiga? Det är så att man vill klappa dom på kinden och förklara för dom att det faktiskt inte är hela världen om man inte hittar den perfekta vinterstöveln. Något som däremot är hela världen är om jag inte klarar mina fem tentor de följande veckorna. Wake up ladies.

16:15 - Cyklar hem. Tittar mig oroligt över axeln efter poliser varannan minut. Det är tydligen inte lagligt att bara ha ett fungerande baklyse.

16:30 - Hemma igen. Borde åka ut till uni. Borde börjat plugga tidigare. Borde ha mer självdisciplin! Det enda resultatet av dessa tankebanor är insikten om hur slut jag är, hur mycket fötterna värker och hur mycket "borde" jag känner. Allt detta "borde" sög upp energin redan under förmiddagen.

Attans.

Börjar nya perioden med att stå i telefonkö. Värsta tänkbara starten.

Idag skall jag i alla fall köpa skinnskor vilket gör mig mycket lycklig.

Shoppingsuget äter sakta med säkert upp mig innifrån. Jag blir yr, glömsk och ofokuserad.

Träningsvärken är ett faktum efter ett body-pump pass i tisdags och ett igår. Till min egna förtjusning ökade jag på knäböj (till mina "vältränade vikter"), frivändningar (till mina "vältränade vikter"), triceps (nytt rekord!!), utfall (till mina "vältränade vikter") samt halva bicepslåten. Nöja sig skall man dock inte om man bara ligger på sin gamla nivå, här skall blis än starkare! Minst 20 på ben och 10 på bröst, samt stabila 7,5 på både biceps och triceps borde man klara innan jul i alla fall...

 

 

Jag har kommit till insikt att det är fysiskt omöjligt för mig att sitta längre än 3 timmar på en tenta. Inte för att det kom som en stor överraskning, jag har ju alltid haft tendensen att gå först, eller bland de första, men när jag under gårdagens reglertekniktenta verkligen försökte, med alla mina förenade krafter, sitta kvar och föröka lite till, så gick det inte. Det gick verkligen inte.

Helt fysiskt omöjligt.

Klockan slog 11. Jag vände blad till sista uppgiften, nr 5. Tittade på den. Stirrade i ett par minuter. Tänkte "skärp dig Frida, du klarar detta" och försökte motivera mig med att jag alltid ångrar mig i efterhand att jag inte försökte mer. Försökte visualisera känslan efter att ha gett 110 %, den otroligt härliga känsla som kommer därefter. Men det gick inte. Tänkte, okej jag kan ju i alla fall räkna igenom de 4 första uppgifterna så jag inte får massa slarvfel (som mina lärare sedan mellanstadiet förbannat) men nehe. Det gick inte det heller.

Vad göra när kroppen inte vill? När det är helt, totalt omöjligt.

Självklart cyklade jag hem irriterad och förbannad på mig själv och på min egen svaghet, bredde 4 leverpastejmackor, lade mig i min säng och sov 4 timmar istället för att börja plugga till nästa tenta.

Idag är jag förbannad på att jag inte började plugga igår.

Tönt.

 

Sitter med Pressbyråns dyra morgonkaffe i D-huset och försöker ladda inför dagen genom ett halv avsnitt av The City och en ny spellista på Spotify...

....





...

.. är det reglertekniksplugg utan stopp. Planeringens moder lyckades inte med denna heller...

... eller rättare sagt tenta-p. 7 dagar oavbrutet plugg. Låt oss se hur detta går...

"Börjar" (vad hände med att gå upp kl 7?) dagen med ett plommon, en pepparkaka, ett glas apelsinjuice, förberedelser inför Marknadsplanspresentationen och Tingseks "I stand here still"-Ambush Remix (bästa).

Börjar även med att inse att 25e infaller på en måndag vilket gör att CSN inte kommer om en vecka utan en en vecka + en helg.

Så småning om (3 min) skall jag bege mig ut till Campus, hålla en faktastisk presentation för att sedan cykla hem med ångesten att man borde plugga med med viljan att bara vilja gräva ner sig vid symaskinen. Se vilken del av mig som går segrande ur striden... fortsättning följer...

Sitter och inväntar min lilla labkamrat Tingöling. Förberedelserna för inverterad pendel skall göras och jag tackar någon för att jag på senare tid lärt mig uppskatta och se tjusningen i matlab. Annars hade kommande 2 timmar blivit ett h.e.l.v.e.t.e. Ja, följande  timmar kommer alltså ägnas åt att konstruera ett reglersystem så att en inverterad pendel kan hållas upprätt utan att tippa. För första gången i mitt liv börjar jag känna mig lite ingenjörig, rätt kul känsla...


Annan kuriosa från dagen. Detta var tydligen "suit up day" och trots mitt löfte om "attending" på facebook missade jag detta och såg måttligt nedklädd ut på klassfotot. Trots att jag var iklädd kostymbyxor modell pösig och figusrydda jeansskjorta (ja ni hör ju, jag var ju uppenbarligen proper men inte tillräckligt för att mätas med alla dessa män i kostym).

Hittills: Hittills har det faktiskt vart en bra vecka! Gött säger jag, eftersom Frida + arbetsbörda sällan går bra ihop. 8-21 dagar byts dock förhoppningsvis ut mot 8-17 resterande dagar.

Från arbetsbörda till arbetsglädje.

Återigen har jag fastnat vid symaskinen. För ganska exakt ett år sedan köpte jag ulltyg, foder och mellanlägg, samt konstruerade ett mycket fint vinterkappsmönster. Hur gick det tro? Inte så speciellt bra, men idag när lusten smög sig på var jag ju ready to go!

Ett till gött.

När jag kom hem från USA 100 000 kronor fattigare bestämde jag mig för ett totalt shoppingstopp fram tills jul (orealistiskt jag vet). Detta gick ju som det gick (inte så bra), men du är det faktiskt nog.

No more shopping before christmas.

Förutom ett par vinterskor
Och en svart vinterkappa (kanske sys)
Och en mycket begränsad budget när jag åker med syster till sthlm.

Nu är de nokk.

Denna vecka i punktform:

21 timmars jobb
40 timmars plugg (varav 4 timmar imorgon)
2 timmar mattecoachande av gymnasieelever
2 timmars Casegruppen
0 lagade måltider (men en hemmalagad chokladbollssats)
0 fester
0 träningspass
1 kravlöst häng (lvb, tack)
20 h tid som bara försvann i planering, bussbokande, glasögonjusterande, protokollskrivande, traderande etc.

 

Det är onekligen med sorg i hjärtat jag ser på min lista. Vad är det som är viktigt egentligen? Jo, kravlösa häng, lagade måltider, träningspass och framför allt pluggtimmar. Alla dessa 5 kategorier måste onekligen jobbas upp till nästa vecka.

Men jag orkar inte riktigt. Energin räcker inte riiktigt till (Antar dock att det är just energi man FÅR av kravlösa häng, lagade måltider och träningspass, synd att dessa ligger nära 0).

Skärpning.

Nu anländer en lördagskväll av organiserade. Som terapi för själen.

Musig onsdagskväll med kebabpizza (dåligt), massa mys och pill vid symaskinen. Lika bra att slappa när man kan inför en ny, hektisk dag imorgon. Endast en föreläsning samt en lektion lämnar utrymme för att ta igen lite plugg! GOTT!

Senaste produktionen, ihopslängd en vardagskväll och färdigställd ikväll. Resultatet blev en visa-rumpan-klänning som jag med min nuvarande vikt inte riktigt kan bära upp, lite otur kanske. Dock känner jag att jag börjar gå back to my roots. Djuriskt i massor.
Lite ringrostig är jag onekligen, men det skall vi nog kunna råda bot på!

 

 

(Ps. Onekligen festligt att läsa alla era kommentarer till förra inlägget. Stackars människa säger jag bara haha!)

Hej!

Var på väg att publicera ett ganska hatiskt blogginlägg här, men jag sjunker inte lika lågt som vissa gör.

Upplever precis det lägsta och det lägsta. En spännande och utvecklande upplevelse.

Lärdomar: Lägg inte energi på idioter och liknande, den kan du göra bättre saker med.

Precis hemkommen från lördagsstrosande i Linköping City. Stora staden vet ni. Intensiv puls, trafik överallt. Eller? Nej Linköping är allt småstadsmysigt.

Projekt 1: Förtidsrösta. Är nämligen hemma för att mysa med mina mysiga familj val-söndagen! Då jag i min lathet inte orkat sätta mig in i exakt vad alla partier står för körde jag ett säkert kort. Moderaterna. Det viktigaste är ju trots allt att rätt sida vinner. För Sverige, för valfrihet och för jobb!

Projekt2: Hämtade ut mina nya Brills från Synsam. Som mina förra fast en version större och från ett annat märke. Känslan när jag satte på mig dem var verkligen fantastisk! Världen klarnade upp. Allt kändes lite lättare.

Projekt 3: Fixa bralls till Calle. Mannen med mycket lite stilkänsla som helst kör med slita jeans till eleganta loafers och piké hade något svårt i byx-djungeln. Efter lite provande kom vi fram till två par som båda parter var nöjda med. Både bäraren och den som skall gå bredvid.

 

 

 

 

Det är väldigt mycket ångest just nu.

Ångest för att jag sover för mycket
Ångest inför att jag BORDE ha pluggat till 2 tentor den senaste veckan, men inte gjort det ordentligt. Eftersom jag lagt all denna tid på 2 tentor jag inte kommer skriva har jag inte tillräckligt med tid till den 3e tentan.
Ångest inför att vara en dålig TM
Ångest inför att ha börjat Tradera igen, och redan shoppat upp min lilla, lilla mikrobesparing.
Ångest inför att söka jobb.
Ångest inför att inte veta hur nästa år funkar.

Små fjålliga ångest-moment som tillsammans blir en stor ångest som gör att jag inte tar mig upp ur sängen på morgonen. Som i sin tur gör att jag får ännu mindre tid till att plugga.