anotherday

Farfar är introducerad till AirPort och en router och jag har packat upp mina gamla högtalare. Jag är alltså redo för ett Hönö med de tillgångar som en modern människa behöver: internet och musik. Att routern når dåligt ut till lilla stugan innebär helt enkelt att jag behöver träna tålamodet, vilket inte alls är så tokigt.

Familjen som tydligen grillade engångsgrill och tjejen som tydligen inte hade tröttnat på sandslott än.

Att bli väckt klockan 6.45 av två systrar som vill bli fixade inför skolavslutningar, att tvättat båt, att äta mandeltårta till efterrätt vid ett överfyllt middagsbord. Det är att vara hemma. Dag 1: so far so good. Ingen panik över folkskaran, ingen panik över tempot, ingen panik över familjen (lite panik över mina 5 stora oorganiserade väskor).

Lite mer panik över den bristande internetuppkopplingen. Ett begänsat mobilt bredband skall räcka åt familjemedlemmarna 6. Helt klart en möjlighet till avgiftning. Lära sig meditera lite kanske, eller börja springa? Det blev plötsligt en del tid över (och en nyttig lärdom).

Min kropp vägrar plugga. Vägrar, vägrar, vägrar. Jag hävdar att jag står handlingslös inför dess strejk, vet inte om det faktiskt är så eller att jag bara är definitionen av lathet med en finne på näsan.

Såhär glad är jag över att ha 2 dagars SEMESTER (2/5 denna sommar). Dessutom kommer syster yster och gästar mig, jag tror av hela mitt hjärta att jag klarade 66% av tentorna, jag har tillåtit mig en viss budget av shopping idag och det är varmt. Livet är helt klart på topp idag (njut av det medans det varar, snart kommer jag tyvärr bli nedtvingad i programmeringsträsket igen). Dock så leder Calle över mig på Tiny Wings för tillfället, helt klart ett litet moln på min annars så ljusa himmel.

So long lövers!

Soffa. McD. Tv. Tentakoma deluxe.