the thrill


Sitter här vid min Macelimacmac. Dag ett på veckan har gått. Nej vänta, dag två. I skolan 8-19, tandläkarbesök däremellan. Lite hål. Kul. Sluta äta godis. Okej mamma. Skölja med fluor. Kul. Allt är väldigt roligt i mitt liv.
Nej, men jag känner mig frustrerad och tillbakahållen. Samma gamla Linköping, händelser, vänner (fantastiska men ändå). Jag tror det hela har att göra med vissheten om att någon man älskar befinner sig på helt annan ort och utsätts för massa nya intryck, kontakter, upplevelser och utmaningar. Går framåt i livet helt enkelt, utvecklas. Vilket man inte kan vara en del av.

Inte nog att man inte kan vara en del av det, själv här hemma står man på en liten miniprick och stampar, irriteras, längtar och saknar.

Det värsta är att jag tror att det alltid kommer vara så. Kanske inte i samma grad och kanske inte med detaljen att man saknar någon så fruktansvärt. Alla nyheter blir tillslut dagliheter, nya platser ditt hem, nya människor dina nära vänner. Fint men livet känns plötsligt trögt. Livet blir vardag. Instängt. Monotont, oinspirerade och inte alls utvecklande. Jag gillar inte vardag, vanor helt enkelt. Jag gillar trygghet (tror jag), men inte den trygghet som invanda vanor ger.
Mentalt ruskar jag gång på gång i mig själv: TA TAG I DET. Gör något åt din vardag så att den inte känns så trist.  Börja sticka, spela poker. Deal with it. För springer man iväg lever man ju inte sitt liv, och det vore ju faktiskt det värsta som kunde hända.

Okej Frida. Fokus.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0