anotherday

Fredagskväll och festglada dragetmänniskor. Det var som om det var någon speciell atmosfär över Iara idag. Vår helg. Inte min helg.
Istället sitter jag hemma, själv.
Bittert inlägg detta, varning.


Nej men jag har ju faktiskt valt det själv. Att sitta hemma opepp och kolla på idol. Eller är det ett val att känna på ett visst sätt? Ja, jag har alltid ansett detta.

Men vad händer när man känner på ett visst sätt och inte kan påverka det, inte ens med hela sin samlade mentala styrka?

Princip och person faller i takt med ork och humör. Att älska någon är fint, det är nog bland det finaste jag vart med om, men det, älskandet, har liksom en räckvidd på 40 mil, max, innan det blir vansinnigt jobbigt och liksom äter energin. Halva livsenergin går åt till att sakna och andra halvan räcker knappt till för att få ruliansen att gå ihop. Man står där och inser att det som definierade DIG kom till att inkludera så mycket av den andra människan så att man känner sig naken utan. Frida: party, pepp tjej. Frida: Calle, pepp tjej. Frida: Calle. Frida: -


Men denna känslomässiga utvikning är det väl lika bra att börja köra all in. Nakenbilder nästa.