anotherday

... men vad gör det? I mitt fall, i detta nu, inte så mycket.

Varför?

För jag är lycklig!

Hur klyshigt det än må låta så väljer jag att kategorisera mig själv som lycklig. Jag tror aldrig att jag har tagit det steget innan, att se mig själv som lycklig, antagligen för att tillvaron inte vart perfekt. Men ack så fel man kunde ha.
Här sitter jag med några extra pounds runt midjan, pank som bare den (bidrag mottages gladligen), utan vänner, med ett fjuttigt B+ på midtermen för att jag inte orkade/kunde plugga och med en obeskrivlig frustration skapad av att inte lika obehindrat som alla andra kunna delta i verbal kommunikation (och inte har jag lika bra nonverbal communication som min mamma in terms of body language). Min tillvaro är uppenbart inte perfekt.

Ändå känner jag mig lycklig!

The reason? Jag får uppleva ett nytt land och en ny kultur, jag får studera de roligaste ämnen jag hittills studerat, jag får känna att jag är BRA på public speaking vilket jag anser ovärderligt ur en professionell synvinkel, jag får slappa och slappna av, bli proppmätt på sol och fet på hamburgare och jag får umgås med min pojke som jag älskar mer för varje dag.