anotherday

Det värker lite i mitt hjärta att jag inte är liks styish som jag brukade vara! Tänk de åren då all min lediga tid cirkulerade runt nya mönster. Konstruktioner såväl som tyger. När jag kunde gå upp en timma tidigare på morognen för att få sy. När jag kunde sova 15 minuter under en natt för att jag satt bakom min symaskin. När halva studiebidraget gick till Skrotens kassa. När jag prioriterade att komma hem tolv en gång i veckan för att få läsa kvällskurser i kontruktion på Tillskärarakademin. När jag hade mål, ambition och vision. När jag visste vart jag ville i livet och kände att jag kunde offra min arm för det.

Var är jag nu?

In a little bittle different place kanske.

Många kanske skulle se mig mer stylish nu än under mina crazy-years och jag förstår dem. Men jag ser stylish som egen, kreativ och orädd.

Jag lovade mig själv under 1an att lägga mer tid vid symaskinen. Men all den tiden gick åt till att vara bakis. Förr kände folk igen mig som Mode-Frida (och jag skämdes för det) men hur många vet ens om mitt största intresse nu?

Hur många vet att jag är fucking talented!!! (Jante-fjante shut up!)