anotherday

Idag firar jag och ni vet vem 8 månader. Självklart blir det myskväll men tända ljus, god middag, film och bara varandra. Eller nej, det gick ju inte. Kanske en skypemyskväll? Det har i vilket fall vart fina 8 månader. Bland de bästa i mitt liv. Det inser man när livet fortfarande känns grått och tråkigt 1 månad efter att han åkt, och inte visar det några tendenser på förättring. Man försöker hitta peppen och livsnjutningen, men något saknas. Livet är tydligen inte lika kul när någon man älskar finns så långt bort under en så lång tid. Och jag som alltid sett mig själv som så sjukt självständig?